Leon Joseph Florentin Bonnat
(20 June 1833 - 8 September 1922) was a French painter.
He was born in Bayonne, but from 1846 to 1853 he lived in Madrid, where his father owned a bookshop. While tending his father's shop, he copied engravings of works by the Old Masters, developing a passion for drawing. In Madrid he received his artistic training under Madrazo. He later worked in Paris, where he became known as a leading portraitist, never without a commission. His many portraits show the influence of Velezquez, Jusepe de Ribera and other Spanish masters, as well as Titian and Van Dyke, whose works he studied in the Prado. Following the period in Spain Bonnat worked the ateliers of the history painters Paul Delaroche and Leon Cogniet (1854) in Paris. Despite repeated attempts, he failed to win the prix de Rome, finally receiving only a second prize. However, a scholarship from his native Bayonne allowed him to spend three years in Rome (1858 - 60) independently. During his stay in Rome, he became friends with Edgar Degas, Gustave Moreau, Jean-Jacques Henner and the sculptor Henri Chapu.
He won a medal of honor in Paris in 1869, going on to become one of the leading artists of his day. Bonnat went on to win the Grand Officer of the Legion d'honneur and became a professor at the Ecole des Beaux Arts in 1882. Bonnat was quite popular with American students in Paris. In addition to his native French, he spoke Spanish and Italian and knew English well, to the relief of many monolingual Americans. In May 1905 he succeeded Paul Dubois as director of the Ecole des Beaux-Arts. Bonnat "was a liberal teacher who stressed simplicity in art above high academic finish, as well as overall effect rather than detail," explains Julius Kaplan (see References). Bonnat's emphasis on overall effect on the one hand, and rigorous drawing on the other, put him in a middle position with respect to the Impressionists and academic painters like his friend Jean-Leon Gerôme.
Related Paintings of Leon Joseph Florentin Bonnat :. | Naked | Vegetable Gardens at Montmartre (nn04) | Arcangelo Corelli | Self-portrait with Velvet Beret and Furred Mantel | Family Portrait | Related Artists: ANDREA DA FIRENZEItalian Gothic Era Painter, ca.1343-1377 ottilia adelborgEva Ottilia Adelborg, född 6 december 1855 i Karlskrona, död 19 mars 1936, var en svensk akvarellkonstnär. Hon var dotter till kommendörkapten Bror Jacob Adelborg och hans hustru Hedvig Catharina af Uhr samt syster till Gertrud Adelborg.
Adelborg var "bilderbokskonstnärinna" enligt äldre benämning. Hon benämns idag barnboksillustratör, men illustrerade även böcker för vuxna, komponerade tapetmönster och skrev böcker och kan därför benämnas författare. Bosatt i Gagnef i Dalarna från juli 1903, då hon startade en skola för knyppling. Museum över hennes liv och verksamhet finns i Gagnefs gamla prostgård. Känd för bland annat affischen "Prinsarnes blomsteralfabet" (1892). Det litterära Ottilia Adelborg-priset instiftades år 2000 av Gagnefs kommun. ulrica fredrica paschUlrika Fredrika Pasch, född 10 juli 1735 i Stockholm, död 2 april 1796, var en svensk konstnär. Hon var dotter till konstnären Lorens Pasch d.ä. och Anna Helena Beckamn, syster till konstnären Lorens Pasch d.y. och brorsdotter till konstnären Johan Pasch.
Ulrika Pasch började måla 1756 men hade tidigt tillsammans med sin bror fått undervisning av fadern. Hon blev hushållerska åt en släkting, men målade på fritiden. Under en tioårsperiod försörjde hon sin pappa och syster som professionell porträttmålare i Stockholm innan hennes bror återvände från sina studier utomlands 1766, då de började arbeta tillsammans. Deras samarbete beskrivs som harmoniskt och de valdes båda in i konstakademien 1773. Hon var inte den första kvinnan som valdes in i akademin, men hon var den första kvinnliga yrkeskonstnären som blev vald. Hon ska ha målat detaljerna på broderns tavlor, som klädesdetaljer och liknande. Ulrika hade en framgångsrik karriär och målade ofta porträtt av kungafamiljen och hovet. Hon ansökte dock upprepade gånger förgäves för en pension. Systern Helena Lovisa (1744-96) hushållade åt sina syskon.
Trots att det sägs att hon själv var en ödmjuk person som aldrig framhävde sitt arbete, så är hon en av få kända självförsörjande kvinnliga yrkeskonstnärer i Skandinavien före artonhundratalet.
|